Efter att ha sett den här dokumentären om händelsen på Utøya fick jag en obehaglig känsla i kroppen. Det var jobbigt och inte alls roande att få se mer detaljerat på platsen där denna hemska tragedi utfördes. Mina spontana tankar är att det är oförståeligt och fruktansvärt hur en människa kan bli road av att ha ihjäl 69 oskyldiga ungdomar som hade hela livet framför sig, jag tycker att det är sjukt och jag blev äcklad efter jag hade sett klart på filmen om händelsen på Utøya.

I filmen får man följa en överlevande från Utøya. Det är en ung tjej som berättar om sin historia om vad hon fick vara med om där på ön när hon och många andra gömde sig i panik för Anders Behring Breivik. Hon berättade och delade med sig av bilder hur det såg ut i stugan där de täckte fönster med madrasser och hur hon själv gömde sig under en våningssäng. Hennes berättelse om hennes upplevelse ligger i samhällets intresse då det är många som vill veta hur det såg ut från en annan synvinkel hur det var att befinna sig på ön. När den här tjejen blir intervjuad av en journalist väljer hon själv hur mycket information hon vill ge ut men hon tyckte iallafall att den här historien om hennes upplevelse gav henne mycket obehaglig uppmärksamhet av människor hon mötte i centrum. Hon kände obehag när hon märkte blickar, folk som viskade och hon kände sig lite utpekad som ” en av de överlevande på Utøya”. Här får tjejen en stor publicitet som hon själv tycker att hon far illa av eftersom hon lämnar ut sig själv då hon sitter i en utsatt situation. Jag tycker att det är reporterns/journalistens ansvar att se till att den intervjuade inte lämnar ut allt för personlig eller riskabel information. Hon/han borde säga till vart gränsen går för att inte beskriva allt för mycket som kan leda till att den intervjuade personen säger någonting som hon/han kanske ångrar i efterhand, eller ta bort det som de kan tycka kan vara för mycket för den intervjuade. Visst tänker inte journalister på det sättet, de vill ju ha så bra nyheter och information som möjligt för att få en bra story till läsarna. Jag tycker att det finns en gräns på vad som är okej och inte när man ska genomföra en intervju. När man ska intervjua en utsatt person som har fått ett trauma för livet är det inte okej för en journalist att pressa fram svar av den utsatte och det är definitivt inte okej att vara påträngande i någons privatliv bara för att få en bra story. Om journalisten pressar fram svar kan den intervjuade personen som sagt få väldigt mycket publicitet som han/hon kanske inte ville från början. Jag tycker det är däremot okej att vara nyfiken och ställa frågor OM den utsatte väljer att svara, då inga pressade svar tvingas fram från dem. 

I filmen visas en bild där gärningsmannen Anders Behring Breivik skjuter mot ungdomarna som befinner sig på ön. Jag kan tycka att publicera en sådan bild är fel. Det är fel därför att de utsatta som var på ön ska inte behöva påminnas om själva händelsen. Det kan finnas de ungdomar som försöker gå genom en svår tid efter händelsen, de förtjänar inte att bli påminda genom en bild som visar hur ungdomar ligger utspridda och avlidna på marken. Det är också fel mot de utsattas föräldrar/vänner som säkerligen känner ett obehag genom att se mannen som skjutit mot deras anhöriga. Bilden publiceras såklart med syfte att visa andra hur det såg ut på ön och för att förstärka själva artikeln/storyn, men att visa hänsyn till anhöriga är den första prioriteringen!

En tidning publicerade en bild där Breivik gör en utredning med poliserna. Samtidigt som han gör det står han och poserar och visar hur han höll sitt vapen för att sikta ut på de undomar som sprang ut i vattnet och försökte simma bort från ön. Jag tycker att ungdomarnas föräldrar ska ha rätten till att se vem som har skadat deras anhöriga men jag tycker också att det skulle väcka mycket obehag att se ansiktet på den människa som gjort något så vidrigt och hemskt.


Ge korrekta nyheter- Rapporteringen från Utøya tycker jag gav korrekta nyheter

Ge plats åt bemötanden- Här ska man se om vissa uppgifter i en artikel är felaktiga. Det kan jag inte säga någonting om eftersom jag inte vet själv om den här artikeln eller rapporteringen från Utøya är felaktig.

Respektera den personliga intergriteten- Ens personliga integritet får aldrig kränkas. Jag tycker att dem har respekterat människorna som har intervjuats, det enda jag kan tänka mig är att journalisterna var lite påträngande med frågor till flickan som blev intervjuad.

Var varsam med bilder- Att vara varsam med bilder tycker inte jag dem har varit från rapporteringen från Utøya. De har använt sig av obehagliga bilder som kan göra folk illa psykiskt, båda anhöriga till dem so blivit utsatta och de som befann sig på ön.

Döm ingen ohörd- Här ska man ge alla parter möjlighet att uttala sig

Var försiktig med namn – Ja, det tycker jag att de har varit. De använde sig bara av de namn på de personer som syntes i inslaget.